Tempo förenar olika musiker

JAES

4.6.2025

Austin och Antonia spelar i Tempo-orkestern. Jenni Peltoniemi koordinerar pilotprojektet Framtidsresilient utbildningskultur. Foto: Juha Merimaa

Musikutövning uppfattas ibland som elitistisk, men skulle den kunna användas för att minska samhällelig segregation? Sibelius-Akademin och Konservatorieförbundet undersöker detta i projekt som finansieras av Jane och Aatos Erkkos stiftelse.

Antonina Yevtushok, 12 år, spelar altfiol och Austin Mark, 9 år, spelar violin i samma orkester. Men de har inte något starkt gemensamt språk: Yevtushok, som är från Ukraina, talar knappt engelska, och Mark, som kommer från Filippinerna, har ännu begränsade kunskaper i finska. Det hindrar dem dock inte från att spela tillsammans i Tempo-orkestern, som övar på deras skola i Tuppurala, S:t Michel.

Tanken bakom Tempo-orkestern är att erbjuda ett lågtröskelsätt att spela musik. Det passade Yevtushok, som berättar att hon har drömt om att spela klassisk musik ända sedan hon var liten.

”Så fort min mamma berättade om möjligheten ville jag vara med”, säger hon. Mark å sin sida gick med i orkestern på uppmaning av sin lärare. Båda lovordar sina upplevelser.

”Både lärarna och de andra musikerna är vänliga. Det är roligt att spela tillsammans,” säger Yevtushok. Bland de arton musikerna finns många nationaliteter, men avsaknaden av ett gemensamt språk är inget problem – man klarar sig på finska och engelska.

I maj uppträdde duon tillsammans med orkestern i Martinus-salen i Vanda. Trots att de bara har spelat i ett och ett halvt år var det orkesterns fjärde konsert – att uppträda från första början är en del av Tempo-orkesterns filosofi. Det passar barnen.

”Det är roligt att spela och glädja publiken”, säger Mark.

Lägre trösklar

Tempo-orkestern är ett av sätten som S:t Michels musikinstitut deltar i Konservatorieförbundets pilotprojekt Framtidsresistent skolutbildningskultur. Syftet med piloten är att hitta sätt att göra musikutbildning tillgänglig för en bredare grupp utövare i ett alltmer mångfacetterat samhälle.

”Samtidigt försöker vi hålla musikinstitutets verksamhet livskraftig i ett område med befolkningsminskning,” säger projektkoordinator Jenni Peltoniemi.

Ett av verktygen är lågtröskelorkestrar, som ger möjlighet till musikutövning för dem som annars inte skulle ha råd eller möjlighet, till exempel ekonomiskt utsatta invandrare. Förutom stråkorkestern i Tuppurala finns det också en Tempo-orkester för hela familjen som leds av Peltoniemi själv. En tredje lågtröskelorkester startar i Rantakyläskolan i S:t Michel hösten 2025.

Alla orkestrar finansieras med projektmedel från Jane och Aatos Erkkos stiftelse. Instrumenten har köpts in med testamentesmedel från S:t Michels stad. På så sätt hålls tröskeln låg även för familjer med små resurser.

Utöver orkestrarna organiserar Peltoniemi också språk- och musiklekis för invandrarfamiljer och förskolor. Samtidigt strävar man efter att utveckla samarbetet mellan grundskolor, gymnasier och musikinstitutet.

Ett projekt som varar i drygt två år kan låta som en kort tid för att uppnå varaktiga resultat i så här stora frågor.

Vi strävar förstås efter att fortsätta verksamheten även efter projektets slut. Vi söker till exempel efter faddrar till orkestrarna bland företag och privatpersoner”, berättar Peltoniemi.

Konstmusik är inte bara för eliten

Samhällets ökande mångfald tas också på allvar vid Finlands viktigaste musikutbildningsinstitution, Sibelius-Akademin.

Sibelius-Akademins rötter är djupt förankrade i internationalism – redan dess första ledare Martin Wegelius samlade influenser och lärare från utlandet. Ändå är det lätt att förknippa en högskola för klassisk musik med elitism snarare än med en folkinriktad institution.

Den bilden är dock missvisande, säger Emilie Gardberg, dekanus för Sibelius-Akademin vid Konstuniversitetet.

”Vi har försökt sänka tröskeln för att bekanta sig med vår verksamhet. Till exempel är numera majoriteten av våra konserter avgiftsfria. Endast de allra dyraste produktionerna kräver inträdesavgift.”

Inom musikpedagogiken betonas också vikten av att inkludera alla. Tanken är att utveckla bättre vägledning kring hur musikundervisningen i skolor kan skapa en känsla av att musik tillhör alla elever – att den också är för dem.

”Det är en missuppfattning att musik kräver särskild talang”, påminner Gardberg.

Att utöva musik, liksom att utöva konst överlag, är något som tillhör alla. Det är ytterst få människor som är verkligt tondöva. Jag tror att alla kan delta i musicerande om de får chansen.

Emilie Gardberg

Missionärernas musikaliska arv

Vid Sibelius-Akademin funderar man också inom det breda projektet Ljud och rättvisa (Ääni ja oikeus) på sätt att riva barriärer. Det Jane och Aatos Erkko-stiftelsefinansierade projektet har flera delområden, från ett masterprogram i global musik som blandar olika musikkulturer till en fördjupning inom jazzprogrammet om jazzens rötter och utveckling mot hiphop.

Gardberg lyfter särskilt fram en resa som Sibelius-Akademins tidig musik-ensemble gjorde till södra Kalifornien för att undersöka det musikaliska arv som europeiska missionärer förde med sig, samt hur regionens ursprungsbefolkning påverkade denna musik.

En grupp bestående av fem studenter och lärare gav under resan två konserter tillsammans med barockorkestern vid University of Southern California. Den andra konserten hölls i kyrkan vid San Gabriels missionsstation, byggd 1771, och repertoaren innehöll både europeisk och latinamerikansk musik.

Projektet Ljud och rättvisa ska kulminera i en opera som har premiär år 2028. Operan skapas genom icke-hierarkiska metoder, och det är meningen att en finländsk-amerikansk arbetsgrupp ska sammanfoga sina egna bakgrunder och berättelser till ett gemensamt verk.

Konst tillhör alla

Man säger att konsten tillhör alla. Därför erbjuder den också möjligheter att föra människor samman. Både Jenni Peltoniemi i S:t Michel och Emilie Gardberg vid Sibelius-Akademin betonar vikten av att riva murar mellan konstinstitutioner och resten av samhället.

Sibelius-Akademin är till exempel en oerhört central aktör inom Finlands musikfält, med stort inflytande över hur kultur inom branschen utvecklas. Vid akademin har man inlett en diskussion om hur framtidens musikpedagoger bättre kan ta hela samhällets mångfald i beaktande.

Som en del av projektet Ljud och rättvisa håller akademin nu på att ta fram en resursbok som ska undersöka metoder för hur musikundervisning kan göras mer inkluderande – också för de elever som tidigare inte uppmärksammats i lika hög grad.