Att putsa samhällets spegel

Juha Merimaa

10.10.2024

Svenska Teatern: Läkaren, Bild: Cata Portin, På bilden: Anna Hultin, Nina Palmgren, Miiko Toiviainen, Patrick Henriksen, Isabell Sterling, Antonia Atarah

Finland förändras, men teatern förändras långsammare, anser Svenska Teaterns chef Joachim Thibblin och Oulun Teatteris konstnärliga ledare Alma Lehmuskallio. Och detta är ett problem.

“Teatern är ju samhällets spegel”, säger Thibblin. ”Vi måste nu fråga oss själva om teaterutbudet speglar det som verkligen händer i samhället. Vem talar teatern till, och vems historier berättar vi? Dessa är stora frågor.”

Lehmuskallio menar att det inte ens räcker att spegla nuet. “Konstens uppgift är att ligga före och blicka mot framtiden.” Lehmuskallio vill diskutera vad teatern bör vara om fem eller tio år.

Skådespelarkåren förändras långsamt

Ett exempel på snabb förändring är Finlands internationalisering. Andelen finländare som har ett annat modersmål än finska eller svenska har fördubblats på 11 år. År 2024 uppgår denna andel redan till nio procent. I Helsingfors är andelen dubbelt så hög: det finns redan över 18 procent som har ett annat modersmål.

Det är inte alltid lätt för teatern att hålla jämna steg med förändringen. Till exempel är alla skådespelare vid Oulun Teatteri, som är fast anställda eller har månadslön, vita och fullt funktionsdugliga.

“Jag vill inte på något sätt förringa våra fantastiska skådespelares kompetens. Det är dock uppenbart att när vi gör saker bara med vårt eget folk, så missar vi lätt något som finns i samhället”, säger Lehmuskallio.

”Jag vill under inga omständigheter förminska våra fantastiska skådespelares skicklighet. Det är ändå tydligt att när vi bara arbetar med vår egen personal, riskerar vi att inte visa hela samhällsbilden.”

Teatern borde dock vara relevant för alla.

”Teatern står alltid på den svagares sidan,” konstaterar Thibblin.

Att tänka och föreställa sig

Både Svenska Teatern och Oulun Teatteri har bestämt sig för att på allvar satsa på mångfald. För att uppnå detta har de fått finansiering från Jane och Aatos Erkkos stiftelse: Oulun Teatteri 497 000 euro och Svenska Teatern 301 000 euro.

“Tyvärr kräver verkligheten inom teaterarbetet under kulturella nedskärningar att vi hela tiden springer snabbare för att ens stå kvar på samma plats. Därför behövs extern finansiering för att skapa tid för att tänka och föreställa sig”, säger Lehmuskallio.

Vår avsikt är att hitta grundorsakerna och hindren för vad som bromsar mångfald inom teatrarna. Teatern är en komplex helhet, särskilt en stor teater. Förändringar medför alltid strukturella utmaningar

berättar Thibblin

Teatrarna närmar sig frågan på olika sätt. I Svenska Teaterns treåriga projekt ”Mångfaldens inverkan på teaterns hållbara utveckling” ligger fokus på insamling av information och att förstå fenomenet.

“Vår avsikt är att hitta grundorsakerna och hindren för vad som bromsar mångfald inom teatrarna. Teatern är en komplex helhet, särskilt en stor teater. Förändringar medför alltid strukturella utmaningar”, berättar Thibblin.

Riskfinansiering för publiken i norr

Oulun Teatteri närmar sig mångfalden genom produktioner på den stora scenen. Enligt Lehmuskallio kan man se projektet ”Mångfald och internationell kompetens på den stora scenen i Oulun Teatteri 2025–2027” som riskfinansiering som möjliggör mer mångsidiga produktioner på norra Finlands största scen.

När statlig finansiering minskar ökar betydelsen av biljettintäkter. Om man inte är noggrann leder denna ekvation lätt till att man spelar säkert.

Till exempel nämner Lehmuskallio en fars där tre älskarinnor tävlar om uppmärksamheten från en medelålders, medelklassig, vit man. “Jag underskattar inte humor, men en storsäljande fars skapar lätt en världsbild som är svår att stå bakom. Samtidigt ger det intrycket att minoritetsämnen inte hör hemma på stora scenen.”

Oulun Teatteri definierar sig som en modigt förnyande teater för alla. Lehmuskallio betonar särskilt det sista: man vill göra teater för alla.

Man vill göra teater för alla

Lehmuskallio betonar

Hemma och rotlös

År 2025 kommer Oulun Teatteris stora scen att ta emot produktionen Perillä – Destination, som har utvecklats genom workshops om hemkänsla med invånare med invandrarbakgrund i Uleåborg. Även på scenen kommer man att se gäster med olika bakgrund.

Allt detta kostar. För att öka tillgängligheten vill Lehmuskallio även erbjuda invånare med invandrarbakgrund billigare biljetter.

“Vi återkommer här till pengar. Stiftelsens finansiering möjliggör på stora scenen sådant som annars kunde vara ekonomiskt omöjligt.”

Migrationstemat är dock inte det enda sättet att öka mångfalden. Planer på en föreställning för ungdomar, där även biljettpriserna kan hållas lägre än vanligt, samt på att få toppgästspel inom dans till teatern, är också på gång.

“Vi är den största scenen för halva Finland. Om vi inte visar dessa verk för vår publik, kommer ingen annan att göra det.”

Invandringstemat är naturligtvis inte det enda sättet att öka mångfalden. En föreställning för unga är också under planering, där biljettpriserna skulle kunna hållas lägre än vanligt, samt att till exempel större dansgästspel av toppklass skulle kunna tas till teatern.
”Vi är den största scenen för halva Finland. Om inte vi visar dessa verk för vår publik, kommer ingen annan att göra det.”

Vems berättelser berättas?

Även Thibblin ser tillgängligheten som central. Även om Svenska Teatern enligt sitt namn är en svenskspråkig teater, strävar den efter att sänka tröskeln för alla genom att texta alla sina föreställningar på finska och i allt högre grad också på engelska. Dessutom erbjuds både bild- och teckentolkning för alla stora scenproduktioner.

Även Thibblin anser att tillgänglighet är centralt. Även om Svenska Teatern, som namnet antyder, är en svenskspråkig teater, strävar man efter att sänka tröskeln för alla att komma och se föreställningarna genom att texta alla sina produktioner på finska och i allt högre grad även på engelska. Dessutom erbjuder teatern bild- och teckenspråkstolkning för alla produktioner på stora scenen.

Men utöver detta behövs även en känsla av att teatern tilltalar andra än den svenskspråkiga medelklassen.

Äldre besökare kanske minns Hype – musikalen som hade premiär på Svenska Teatern 1994 och blev en stor händelse på sin tid. Musikalen, som framfördes av unga skådespelare (Joachim själv var med och spelade nörden Martti, som mötte ett tragiskt slut), blev i offentligheten särskilt förknippad med Tino Singh av indisk bakgrund.

“Det är ett exempel på att det finns människor av olika bakgrunder på scenen. Kanske det ger en känsla av att teatern är även för mig”, säger Thibblin.

Hudfärg är dock inte det enda som skiljer. I Svenska Teatern kommer Livsfarligt på allvar! – en mordgåta med skådespelare från Duvteatern som har funktionsvariationer – att ha premiär i oktober.

Vem som syns på scenen kan även påverka vem som söker sig till branschen, påpekar Lehmuskallio.

“Det skulle vara väldigt sorgligt om en ung person tänkte att varken personer som liknar honom eller berättelser om människor som honom hör hemma på scenen.”

”Det skulle vara oerhört sorgligt om en ung person skulle tänka att en människa som hen, eller människornas historier som liknar hans eller hennes, inte hör hemma på scenen.”